Det där med barnvagnar...

Jag trodde aldrig jag skulle vara den som tog med mig barnvagnen på stan eller gick barnvagnspromenader, men man säger så mycket ibland. Det är faktiskt mycket roligare att gå på promenad när man har en barnvagn att gå och skjuta på, speciellt för mig då som inte är en promenerare. Jag springer hellre. Det går fortare så. Med en vagn får man plötsligt nått att göra med armarna känner sig inte lika vilsen. Jag promenerar fortfarande helst med ett mål, typ att gå till återvinningen med lite kartonger men är ändock roligare med en vagn.

Nå det var inte det jag skulle skriva av mig om utan jag surfade just runt och läste på en annan blogg om hur irriterad denna person vart av att bli förbiträngd av en random kvinna på affären. Till saken hör att denna kvinna stötte in i hennes bilbarnstol som hon hade på armen. Kvinnan gjorde gav ingen notis till detta utan trampade bara vidare utan att säga förlåt eller ursäkta.

Detta har man fått uppleva flertalet gånger nu när man blivit en av dem som går på stan med en vagn och av förklarliga skäl tar upp ganska stor yta av affären eller gångvägen. Jag ska börja med att be om ursäkt för det. Jag är verkligen ledsen över att jag är i vägen och ibland faktiskt måste stanna för att titta till mitt barn. Eller? Ja egentligen är jag inte så ledsen men det är ju synd om man är i vägen. Sist jag var på stan och skulle kolla lite shopping i Gina Tricot, som faktiskt håller till i en Stor lokal så kom det två medelålders kvinnor till affären samtidigt som mig. Jag liksom såg direkt i deras ögon att de var på dåligt humör. De lyfte på kläder och suckade ljudligt och la av någon otrevlig kommentar om att "vad är det här egentligen". De stressade runt i lokalen som att det brann i rumpan. Nå hur som helst så skulle den ena kvinnan vid minst två tillfällen gå precis förbi just det bord eller den klädsnurra som jag stod och tittade på. Och det var ju inte så lätt eftersom även vagnen stod bredvid. Hon suckade ljudligt båda tillfällena, bökade sig förbi med hjälp av att jag flyttade på vagnen och sen gav hon mig en lång blick. Skulle hon titta på något bakom vagnen då? Nej vid båda tillfällena så skulle hon bara gå förbi och vidare in i affären. Som för att göra ett statement att jag och min son var i vägen. Måste tilllägga att det fanns massor av andra vägar att ta för att gå dit hon skulle. Gina Tricot håller till som redan nämnt, i en stor lokal.

Man känner sig älskad som småbarnsförälder då. Jag tänker dock fortsätta shoppa med barnvagn och även det i små butiker. Så det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0