Enkel middag
Idag blev det en Superenkel men ack så bortglömd och underskattad middag. Mina smaklökar är nöjda. Mums ska skriva upp denna rätt i min lista bland enkla middagsrätter. Vi åt Grekisk sallad med bröd.
Måste bara tillägga att nu kan glädja alla som är less på min jeansklagan. Har idag hittat ett nytt par svarta jeans. Ok har egentligen inte råd. Men de kostade 200kr. Så nu slipper ni höra mig klaga på mina svarta (gråa) och nötta jeans. Bra va?
Måste bara tillägga att nu kan glädja alla som är less på min jeansklagan. Har idag hittat ett nytt par svarta jeans. Ok har egentligen inte råd. Men de kostade 200kr. Så nu slipper ni höra mig klaga på mina svarta (gråa) och nötta jeans. Bra va?
Godis
Åååå jag är så godissugen. Har inte ätit godis på en månad ungefär. Ingen tid alls. Det är så hemskt, trodde aldrig att jag var så här beroende som jag verkar vara. Jag tänker jämt på godis.
Det är ju inte som att jag slutat med socker, utan jag äter min sylt och ketchup. Och fikar, fast har ju aldrig varit en fikaperson. Får jag välja mellan fika och godis väljer jag godis alla gånger. Vill inte ha en chokladkaka heller, utan lösgodis. Mums.
Nå tänkte bara att ni skulle få veta. Så känner jag idag och många dagar. Men jag tänker inte vika mig....Never...eh...inte idag i alla fall.
Det är ju inte som att jag slutat med socker, utan jag äter min sylt och ketchup. Och fikar, fast har ju aldrig varit en fikaperson. Får jag välja mellan fika och godis väljer jag godis alla gånger. Vill inte ha en chokladkaka heller, utan lösgodis. Mums.
Nå tänkte bara att ni skulle få veta. Så känner jag idag och många dagar. Men jag tänker inte vika mig....Never...eh...inte idag i alla fall.
Plättar
I helen testade vi att göra plättarna på annat vis. Hälften av mjölet byttes ut till fiberhavregryn. Kan tyvärr inte säga att jag märkte så stor skilnad. Det var gott. Jonny märkte inget. Möjligen lite degigare? Kan ju bero på allt tillbehör vi hade till. Men ett är då säkert att det smakade inte illa. Så nästa gång blir det nog på samma sätt. Kanske kan utvärdera dem bättre då. Inbillade mig att jag var mätt längre men jag vet inte om det stämde.
Mitt paket
Träning och Samvete.
Å nu så har mitt löpband kommit!! Jipiee!!
Jag stod redo färdigsminkad och respektabel kl 0800 när lastbilen körde fram. Killen som lastade av var såklart ensam och mitt löpband väger 110kg. Eller mitt paket väger så mycket. Stackars kille. Har så dåligt samvete, fick honom att bära eller rättare sagt släpa in löpbandet i garaget. Jag bara öppnade garageportarna och sa att där ska det vara. Han slet nästan liggandes i snön och jag stod som en prinsessa med min lilla prins på armen. Hade ju såklart kunnat hämta matstolen och satt Nils i den för att sen bära med honom men allt går så fort.
Jag är så glad att det är inomhus men samtidigt har jag så dåligt samvete att han fick slita så för mig. För egentligen lyfter de aldrig in grejerna, det ingår inte i priset utan de lämnar bara av paketen så nära huset som möjligt... Stackars kille. Han kanske föll för mina långa ögonfransar. Och även om hans rygg gick av så gjorde han en person glad idag, eller hur? så ska jag tänka!
Nå nu är det hur som helst inte länge kvar till mitt lilla Gym är i ordning!!
Jag stod redo färdigsminkad och respektabel kl 0800 när lastbilen körde fram. Killen som lastade av var såklart ensam och mitt löpband väger 110kg. Eller mitt paket väger så mycket. Stackars kille. Har så dåligt samvete, fick honom att bära eller rättare sagt släpa in löpbandet i garaget. Jag bara öppnade garageportarna och sa att där ska det vara. Han slet nästan liggandes i snön och jag stod som en prinsessa med min lilla prins på armen. Hade ju såklart kunnat hämta matstolen och satt Nils i den för att sen bära med honom men allt går så fort.
Jag är så glad att det är inomhus men samtidigt har jag så dåligt samvete att han fick slita så för mig. För egentligen lyfter de aldrig in grejerna, det ingår inte i priset utan de lämnar bara av paketen så nära huset som möjligt... Stackars kille. Han kanske föll för mina långa ögonfransar. Och även om hans rygg gick av så gjorde han en person glad idag, eller hur? så ska jag tänka!
Nå nu är det hur som helst inte länge kvar till mitt lilla Gym är i ordning!!
Bra eller Anus?
Jag har hamnat i en karriärsmässig drömsituation, men som mammaledig ångestfylld sjuksköterska som kanske vill jobba några timmar är det mer som att hälla isvatten i den överfyllda ångesthinken.
Jag har just kommit till sans med att jag ska börja jobba lite extra. Efter några mardrömsfyllda nätter där jag drömt att jag gjort alla missar man kan göra, har jag kommit över det chockartade stadiet. Hamnat i det accepterande stadiet och till och med börjat känna, att jo visst det kanske kan bli skoj att träffa mina kollegor igen. Där var jag. Igår. Men så ringde en annan chef på en avdelning som jag sökt jobb på tidigare och där jag gjort praktik. Erbjuder mig massor av extrajobb. Överväldigar mig så till den grad att jag varken vet in eller ut. Hade jag varit mitt gamla jag, utan bebis, hade pengadoften tagit tag i mig och bestämt. Nu är ju dock fallet annat. Och vad ska min riktiga chef säga? Jag är ju alldeles för lojal för sådana här saker. Men det hade ju varit bra med extrapengar till Spanienresan. Så här arbetar min hjärna just nu. Fram och tillbaka.
Som sagt, jag är annars i en dröm situation. Tänk att kunna känna att Alla vill ha mig!
Jag har just kommit till sans med att jag ska börja jobba lite extra. Efter några mardrömsfyllda nätter där jag drömt att jag gjort alla missar man kan göra, har jag kommit över det chockartade stadiet. Hamnat i det accepterande stadiet och till och med börjat känna, att jo visst det kanske kan bli skoj att träffa mina kollegor igen. Där var jag. Igår. Men så ringde en annan chef på en avdelning som jag sökt jobb på tidigare och där jag gjort praktik. Erbjuder mig massor av extrajobb. Överväldigar mig så till den grad att jag varken vet in eller ut. Hade jag varit mitt gamla jag, utan bebis, hade pengadoften tagit tag i mig och bestämt. Nu är ju dock fallet annat. Och vad ska min riktiga chef säga? Jag är ju alldeles för lojal för sådana här saker. Men det hade ju varit bra med extrapengar till Spanienresan. Så här arbetar min hjärna just nu. Fram och tillbaka.
Som sagt, jag är annars i en dröm situation. Tänk att kunna känna att Alla vill ha mig!
Tjorvigt
Shit vad komplext det blev. Jag vet inte vad jag tänker längre. Menar En del väljer att bo i lägenhet och tycker det är det bästa. Jag bor i hus och tycker det är det bästa. Inte tar jag illa vid mig av att en lägenhetsbo talar om hur härligt det är att bo i lägenhet. Fast om samma person alltid försökte få mig att flytta till lägenhet hade jag kanske blivit less? Eller?
Och jag hade definitivt blivit less om jag la upp en bild på facebook på mitt hem med tända stearinljus och någon kommenterade att jag inte skulle glömma att släcka dem.
Det där med att vara förälder..
Igår fick jag en kommentar på facebook angående en bild där min son lekte med saker som kanske var lite mindre leksaker än vad man vanligtvis ger ett barn att leka med. En person skrev då att jag skulle akta mig så att han inte satte i halsen.
Jag blev illa berörd av detta. Eller jag blev lite arg, varför var hon tvungen att påpeka hur och vad jag låter min son leka med? Och hur ska jag besvara det? Ska jag försvara mig, varför jag låter honom leka med detta? Eller ska jag tacka henne för omtanken? För hon kan väl inte tro att jag inte visste att barn kan sätta i halsen?
Det var min första reaktion, men idag när jag berättade detta för några vänner fick jag en respons som fick mig att börja fundera. Han sa: Och du tog såklart åt dig för att du är osäker i din roll som mamma.
Det fick mig att tänka. Är det så, att vår osäkerhet som föräldrar gör att vi suger åt oss all kritik som går. Att vi hellre vinklar en oskyldig kommentar till något negativt om våran föräldraroll?
Sen jag blev mamma har jag upplevt att alla verkar ha en åsikt om hur vi ska göra och inte göra med våran son. Det känns som att det kommer fler kommentarer kring detta än om jag köpt ett hus eller gjort något annat livsförändrande. Antingen kommer det en kommentar, ett litet tips eller som ibland, det värsta. När man berättar om hur vi valt att göra, kommer det ett konstigt gurglande ljud från människor och ett *hmpf*...vilket jag ofta tolkar som att de inte håller med om vårat vägval. Vet att många andra föräldrar eller framförallt mammor känner likadant.
Vad tror ni, är det bara för att vi är osäkra och vill vara den perfekta mamman som gör att vi tolkar in känslor i kommentarer som egentligen är helt oskyldiga små tips eller påståenden? Kanske det inte alls är mer åsikter kring detta än andra livsval, utan det är vi som bara har mammaöron och endast hör det som handlar om barn och stänger öronen när personen pratar om annat.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tro. Jag känner mig ändå rätt säker i min roll. Jag vet hur vi vill göra med Nils och hur vi ska uppfostra honom. Vi är väldigt säkra och eniga på den fronten. Men visst mammahjärtat kan ibland eller rätt ofta ifrågasätta mina val, men detta handlar ofta om små händelser i vardagen. Typ skulle jag gett honom en till potatis eller inte. Samtidigt kan jag förstå kommentaren om att jag tar åt mig för att jag är osäker. För ingen vill ju göra fel även om man vet vad man gör... Och samtidigt måste väl folk få ha åsikter? Eller?
Stora Beslut.
Jag har tagit ett stort beslut. Stort för mig i alla fall, litet för männskligheten, Jag ska avsluta mitt gymkort på mitt älskade favoritgym Helex. Har varit medlem sen jag fyllde 18, med undantag för ett kort break en sommar. Det känns redan tomt i mitt hjärta. Skulle ha gjort det idag men förmådde mig inte. Nästa gång, då..
Jag har även tagit ett till stort beslut, kanske större. Dessutom har jag gjort slag i saken med Jonnys hjälp. Jag har beställt ett löpband. Känns pirrigt och kul, brukar inte göra sådana stora inköp förutom resor men det är en helt annan sak. Jag tror alltid det är steg närmare lyxfällan, därför pratar jga mest men gör sällan slag i saken. Tack och lov för min Jonny. Utan honom hade jag aldrig bott i hus, Ägt en endaste bil för att inte tala om att byta bil, renoverat huset, köpt mina drömmöbler, köpt ett löpband osv. Jag är rätt tragisk egentligen när jag tänker efter. Tur att Jonny räddar mig från att hamna i det träsket. haha.
Nå hur som så känns dett helt rätt. Det kommer underlätta min träning något fantastiskt. Längtar tills det kommer och jag får inreda mitt lilla gym. Är verkligen superpepp på att träna just nu!!!
.Här är mitt Löpband: http://www.motionsexperten.se/lopband-master-t760-c-22_0_13.html
Jag har även tagit ett till stort beslut, kanske större. Dessutom har jag gjort slag i saken med Jonnys hjälp. Jag har beställt ett löpband. Känns pirrigt och kul, brukar inte göra sådana stora inköp förutom resor men det är en helt annan sak. Jag tror alltid det är steg närmare lyxfällan, därför pratar jga mest men gör sällan slag i saken. Tack och lov för min Jonny. Utan honom hade jag aldrig bott i hus, Ägt en endaste bil för att inte tala om att byta bil, renoverat huset, köpt mina drömmöbler, köpt ett löpband osv. Jag är rätt tragisk egentligen när jag tänker efter. Tur att Jonny räddar mig från att hamna i det träsket. haha.
Nå hur som så känns dett helt rätt. Det kommer underlätta min träning något fantastiskt. Längtar tills det kommer och jag får inreda mitt lilla gym. Är verkligen superpepp på att träna just nu!!!
.Här är mitt Löpband: http://www.motionsexperten.se/lopband-master-t760-c-22_0_13.html
Spanien here we come!
Så har vi äntligen bokat oss en resa. Tack vare Jonny måste jag säga. Jag pratar mycket men är seg på att tag i saker speciellt när jag är lite snål. Åtta dagar i Spanien med två 16-månaders killar. Det ska bli så spännande! Men det är snälla grabbar och vi är avslappnade vuxna så vi kommer nog ha det hur bra som helst och kommer råda bot på det mesta. Jag tror det med barn ofta gäller att man själv är inställd på att det kommer gå bra och om barnet skulle bli gnällig eller liknande ska man strunta i att det sitter människor runt omkring. Gör man det blir man uppstressad och barnet mer stressad och avslutningevis springer man därifrån med andan i halsen och röd i fejjan. Lättare sagt än gjort men så ska jag försöka filosofera när Nils vill annat än oss. Eller vad tror ni?
Nå längtar så efter miljöombytet, med god mat i goda vänners sällskap!
Nu måste jag bara kolla sommarkläder...Yey!! Har äntligen en legitim orsak att titta på kläder!
Nils Städar
Nils älskar att dammsuga och skura hängandes i selen. Så även idag inför finbesök. Så fort dammsugaren slås av blir han lessen. Detta har alltid varit det bästa tricket att få honom nöjd när han är på mindre bra humör. Helt ok med mig då jag får städningen gjord.
Ett-års födelsedag
Eller det var Nils födelsedag i förrgår, men det firades idag. Farfar och farmor och fastrar med familjer har varit här idag och fikat och busat med lilla Nils som blev uppspelt och lycklig av att få leka med sina storkusiner. Efteråt var han helt slut och hade kunnat gå och lägga sig sex men vi fick tvinga honom att vara upp en halvtimme till. Annars blir man väckt tidigt imorgon och det orkar inte mamma och pappa.
Idag känns det som att vi gått emot alla invanda beteenden som finns angående födelsedagskalas och små barn. Vi hade ett kalas utan tårta. Nils har inte fått något paket av oss och han fick inte smaka det lilla fikat vi hade utan fick hålla till godo med sina clementinbitar. Det är inte alla som förstår varför vi gör som vi gör och man får höra kommentarer som; stackars barn. Men jag kan intyga att han är väldigt glad och verkar lycklig trots det. Han vet inte vad fika är och han vet inte om att vissa tycker att sånt är gott. Så jag tror knappast han lider. Han tycker väldigt mycket om clementiner däremot, förutom idag då han inte verkade ha ro att äta alls. Han var för uppspelt. Han tycker väl att det är rätt kul med presentpapper men är inte så brydd i det som är inuti, så blir roligare att ge presenter kommande födelsedagar. Herregud, Lillkillen vår blir 1 år. Han må vara stor men är ändå så liiten. Sen fick han ju paket av kusinerna och får kanske något imorgon av sina andra kusiner.
Sen det här med fika. Jag gillar inte tårta, födelsedagar ger mig alltid prestationsångest och Jonny är inte den som bakar. Så denna gång gjorde vi äppelpaj, något vi båda gillar. Vi bjöd på kaffe och paj. Inte det första man tänker på när man tänker kalas kanske, men ack så skönt!! Detta kommer bli en ny tradition. No more krav på sju sorters kakor och stora bakverk som man kan riskera att misslyckas med. Menar inte att det är fel med mycket fika på kalas. Det är jättehärligt och gott. Men det har alltid gett mig ångest och nu tänker vi ta tag i denna ångest och inte ha massa krav på våra kalas. Vill vi bara ha en paj så gör vi bara det. Vill vi ha tårta och bullar gör vi det. Att ha tagit detta enkla, fåniga beslut gör att det känns som om en tegelsten föll från mina axlar. Förut kunde jag undvika att ha kalas för att slippa baka men nu kan jag återigen se fram emot att kalasa!! En dag, dock, när Nils är lite större och man har riktiga barnkalas ska han få en tårta att blåsa ut ljus på. Men den dagen den sorgen. Kanske kan anställa Johanna då =)
Idag känns det som att vi gått emot alla invanda beteenden som finns angående födelsedagskalas och små barn. Vi hade ett kalas utan tårta. Nils har inte fått något paket av oss och han fick inte smaka det lilla fikat vi hade utan fick hålla till godo med sina clementinbitar. Det är inte alla som förstår varför vi gör som vi gör och man får höra kommentarer som; stackars barn. Men jag kan intyga att han är väldigt glad och verkar lycklig trots det. Han vet inte vad fika är och han vet inte om att vissa tycker att sånt är gott. Så jag tror knappast han lider. Han tycker väldigt mycket om clementiner däremot, förutom idag då han inte verkade ha ro att äta alls. Han var för uppspelt. Han tycker väl att det är rätt kul med presentpapper men är inte så brydd i det som är inuti, så blir roligare att ge presenter kommande födelsedagar. Herregud, Lillkillen vår blir 1 år. Han må vara stor men är ändå så liiten. Sen fick han ju paket av kusinerna och får kanske något imorgon av sina andra kusiner.
Sen det här med fika. Jag gillar inte tårta, födelsedagar ger mig alltid prestationsångest och Jonny är inte den som bakar. Så denna gång gjorde vi äppelpaj, något vi båda gillar. Vi bjöd på kaffe och paj. Inte det första man tänker på när man tänker kalas kanske, men ack så skönt!! Detta kommer bli en ny tradition. No more krav på sju sorters kakor och stora bakverk som man kan riskera att misslyckas med. Menar inte att det är fel med mycket fika på kalas. Det är jättehärligt och gott. Men det har alltid gett mig ångest och nu tänker vi ta tag i denna ångest och inte ha massa krav på våra kalas. Vill vi bara ha en paj så gör vi bara det. Vill vi ha tårta och bullar gör vi det. Att ha tagit detta enkla, fåniga beslut gör att det känns som om en tegelsten föll från mina axlar. Förut kunde jag undvika att ha kalas för att slippa baka men nu kan jag återigen se fram emot att kalasa!! En dag, dock, när Nils är lite större och man har riktiga barnkalas ska han få en tårta att blåsa ut ljus på. Men den dagen den sorgen. Kanske kan anställa Johanna då =)
