Det där med att vara förälder..
Igår fick jag en kommentar på facebook angående en bild där min son lekte med saker som kanske var lite mindre leksaker än vad man vanligtvis ger ett barn att leka med. En person skrev då att jag skulle akta mig så att han inte satte i halsen.
Jag blev illa berörd av detta. Eller jag blev lite arg, varför var hon tvungen att påpeka hur och vad jag låter min son leka med? Och hur ska jag besvara det? Ska jag försvara mig, varför jag låter honom leka med detta? Eller ska jag tacka henne för omtanken? För hon kan väl inte tro att jag inte visste att barn kan sätta i halsen?
Det var min första reaktion, men idag när jag berättade detta för några vänner fick jag en respons som fick mig att börja fundera. Han sa: Och du tog såklart åt dig för att du är osäker i din roll som mamma.
Det fick mig att tänka. Är det så, att vår osäkerhet som föräldrar gör att vi suger åt oss all kritik som går. Att vi hellre vinklar en oskyldig kommentar till något negativt om våran föräldraroll?
Sen jag blev mamma har jag upplevt att alla verkar ha en åsikt om hur vi ska göra och inte göra med våran son. Det känns som att det kommer fler kommentarer kring detta än om jag köpt ett hus eller gjort något annat livsförändrande. Antingen kommer det en kommentar, ett litet tips eller som ibland, det värsta. När man berättar om hur vi valt att göra, kommer det ett konstigt gurglande ljud från människor och ett *hmpf*...vilket jag ofta tolkar som att de inte håller med om vårat vägval. Vet att många andra föräldrar eller framförallt mammor känner likadant.
Vad tror ni, är det bara för att vi är osäkra och vill vara den perfekta mamman som gör att vi tolkar in känslor i kommentarer som egentligen är helt oskyldiga små tips eller påståenden? Kanske det inte alls är mer åsikter kring detta än andra livsval, utan det är vi som bara har mammaöron och endast hör det som handlar om barn och stänger öronen när personen pratar om annat.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tro. Jag känner mig ändå rätt säker i min roll. Jag vet hur vi vill göra med Nils och hur vi ska uppfostra honom. Vi är väldigt säkra och eniga på den fronten. Men visst mammahjärtat kan ibland eller rätt ofta ifrågasätta mina val, men detta handlar ofta om små händelser i vardagen. Typ skulle jag gett honom en till potatis eller inte. Samtidigt kan jag förstå kommentaren om att jag tar åt mig för att jag är osäker. För ingen vill ju göra fel även om man vet vad man gör... Och samtidigt måste väl folk få ha åsikter? Eller?
Kommentarer
Trackback
