Less

Om jag var nöjd sist för att jag lekt en massa, har jag idag råångest över hur tråkig mamma jag kan vara. Har inte orkat något alls. Är så less, less, less....
Skyller på Graviditeten, känner att jag inte orkar något alls. Allt känns som ett maratonlopp, och inte ett roligt ett som den löpare jag är, utan det där maratonloppet som kommer som en överraskning efter att man redan sprungit slut på benen på ett löpband.


Jag var så less idag och arg och besviken på mig själv att jag gnatade till mig lite egentid. Och iväg for mina grabbar. Jag har spelat spel på telefon, bastat, tagit ett fotbad och ansiktsmask. Druckit saft och nu vet jag inte vad jag ska göra mer. Vill nog att de ska komma hem nu. Det var inte så spännande att vara själv. Jag är ändå fortfarande trött och det är väl det som egentligen är haken.


Jag vill egentligen inte klaga, känns som att jag riskerar min lycka om jag klagar för mycket. Men jag vill att den lilla Bebisen ska veta att den är välkommen nu. Hör du det?? Du är välkommen, vi längtar och har färdigställt här i hemmet åt dig!

Du är välkommen nu Bebis!!!!

Nå hur som helst så sitter jag och tittar på styleroom.se för att hitta lite inspiration till barnrummet. Shit säger jag bara, vad alla är duktiga. Jag vet inte om det är så bra för mig att titta på sånt just nu. Jag har dock bestämt mig, jag ska sluta ställa för höga krav på mig själv, så barnrummet får allt ta den tid det tar.


Nu börjar snart ett av mina favvopogram. Ensam mamma söker...


Leka med bilar...

Idag är jag nästan stolt över mig själv. Jag har lekt med Nils på alla möjliga sätt, vilket jag annars är rätt kass på. Vi började dagen med att leka med en kompis i en lekpark, sen åkte vi hem för att äta lunch. Efter lunchen tog vi en liten vila och när vi steg upp ritade vi och efter det, hör och häpna; Gick vi in i Nils rum och byggde ett garage av hans lego som vi sen körde in och ut bilarna i. Det må jag säga det är stort av mig att leka med bilarna. Jag brukar skämmas för mig själv över hur dålig jag är på att leka med Nils och hans leksaker. Men nu tog jag tag i mig själv och gjorde det. Gissa om min lilla son var nöjd...

Annars så finns inte så mycket att förtälja. Jag börjar bli ruskigt less på att vara tjock på kvällarna. Längtar såå efter att få äta en god middag utan att vilja spy efteråt. Okej övermätt kan man lätt bli ändå men nu trycker det inte bara från maten utan även av en bebbefot som kommer här och där och sparkar så att man mår illa av mättnad. Sen alla dessa sammandragningar gör det inte bättre. Stackars liten bebis i magen, ständigt bli knådad där inne i magen. Och stackars liten (stor) mamma som får sina inälvor knådade och buffade på hela tiden.

Längtar även sååå efter att få springa, att få löpträna i eljusspåret, att få springa efter Nils runt huset och leka OS och efter att orka springa upp och nerför alla kullarna som Nils gör. Jag känner mig som världens tråkigaste mamma. Annars mår jag mycket bättre nu när jag fått ett gymkort igen och igår hade jag ett eget spinningpass och fick svettas ordentligt. Det gjorde min dag kan jag säga!


Suck

Många felstavningar, jag vet. Men går inte att redigera med iphone. Sorry.


Morgonträning har guld i...

...i benen? Ja nått iaf. Skönt är det att starta morgonen med motion. Då kan man njuta än mer utav den flådiga hotellfrukosten. Känns till och med som om det ryms mer frukost i magen. Tänk om man hade haft ett gym hemma så att man kunde göra så varje morgon.

Stackars vårat lilla hjärtegryn här. Han får så dåliga rutiner. Sommar sent och får sen inte vakna när han själv vill utan vi tvingar upp honom till frukosten. Han ligger och vrider sig som värsta tonåringen. Dock har han bättre humör.

Igår åt vi middag på en italiensk restaurang i gamla stan. Väggarna var fylldaav bilder på kändisar som varit där och ätit. Mestadels bilder på Måns Zelmerlöv och Joe Labero dock. De förekom på flera bilder.

Nå maten var super men restaurangen var allt annat än barnvänlig. De trodde Nils skulle slå sönder tallrikarna och de såg måttligt förtjusta ut över att vi hade en vagn.
I dessa lägen har man två val. Antingen tjurar man ihop. Kräver sin rätt som kund och låter dem sucka ocv stöna bäst de vill fast man haf lustatt ge dem en höger. Eller så kan man så går man sonika där ifrån med en högljudd suck. Jag är en olovsson. Jag tjurar ihop. Jag ska allt äta där jag vill. Ingen bestämmer över mig :p. Eller jag är inte riktigt så hård men lite av mkn far finns det i mig i alla fall. Jonny är oxå en tjurskalle. Hehe. Men vi stannade inte mer än nödvändigt. Så kul var det inte att vara på en suckig restaurang.


En natt på hotellet.

Nu ska jag strax sova. Nils sussar tungt bredvid mig efter en lång dag. Fylld av en tredjedels bilkörning, en tredjedels ätning och en tredjedel slötid på hotellet. Eller slö och och slö. Avslutade dagen med ett träningspass på hotellets gym. Skönt efter så många timmar sittandes. Tror det är bra för mina gravidben oxå. De har inte svullit men risken finns ju och blir ju inte bättre av stillasittande. Nils försökte gymma på mattan. Och sparka lite pilatesboll.

Han är så tapper våran grabb. Inget gnäll alls men ser ju att han är less på att sitta i bilen. Och blir överlycklig de få stunder vi pausat och sträckt på benen. Hade han varit äldre hade vi belönat honom på nått sätt men just nu är det ju svårt att förklara för honom vad det är som är så bra. Han får vår kärlek helt enkelt.

Kanske svårt att se men jag bifogar en bild på våra resväskor. Jag har den lilla och har både mina och nisses kläder. Träningsskor och platttång. Jonny är ensam med sin väska. Hm..


On the way

Bland det bästa med att vara förälder är kärleken man hyser för det lilla barnet. Eller egentligen finns det så mycket bra med föräldraskapet. Men kärleken är stor. Ett sätt att förklara, är på kvällen när Nils gått och lagt sig. Ibland är man helt slut den tiden och slänger sig i soffan och pustar efter en dag fylld av skratt, lek och gråt. Kanske tom gnäll. Det jag vill få fram är att man kanske känner en stor lättnad över att barnet äntligen somnat och man får lite egentid och lugn och ro. Men efter en timme (och det slår aldrig fel) börjar man smått sakna den lilla. Vi brukar gå in och titta på Nils när han sover och fyllas av ömhet. Glömt är allt som kändes tungt för en stund sen. Vi brukar alltid skämta om att vi kanske skulle väcka honom igen för att vi saknar hans sällskap. Och egentligen vill man verkligen väcka honom igen. Men förnuftet tar över tack och lov, och tur är väl det för Nils han behöver ju sin sömn.

Nå som rubriken skvallrar om så är vi just nu på väg neråt i landet. E4:an till stockholm. Hoppas det går bra för Nils och mina fötter. :)


Nä men är det sant...

...att det är 13 veckor kvar tills den lilla krabaten ska ut? Jopp det är det. Det trycker redan något förfärligt på lungor och alla inre organ på kvällarna, efter middagen. Och värre ska det alltså bli?! Hade glömt bort att det var så här. Hade för mig att det var de allra sista veckorna som jag tyckte det var jobbigt och som jag var tvungen att minska ner på middgasportionerna eftersom det annars blev nästan omöjligt att andas och sitta i soffa.

Men egentligen är jag så bortskämd. Det är ju ingenting mot vad andra gravida kvinnor får utstå. Skäms nästan över mig själv som klagar. Men vad göra. Detta är mitt liv och min vardag och eftersom jag inte kan jämföra med annat så känns detta jobbigt för mig.

Läste en annan blogg idag om en kvinna som nyss fött sitt andra barn. Hon la upp bilder på sig själv med den fortfarande plufsiga magen. Kallade sin nuvarnade mage för något i stil med "den goa mjuka mysmagen", samtidigt som hon saknade sin gravdimage. Jag blev så imponerad. Att man kan ha sådan avslappnad känsla för sin kropp i en värld som denna där en nyförlöst mamma helst ska dra på sig sina tajtaste jeans direkt.
Måste tilllägga att bilderna hon lagt upp på sig själv var jättevackra. Det strålade om henne. Den lilla magen som hon fortfarande hade kvar var tom vacker. Tänk vad självförtroende kan göra. Vi är nog många som skulle behöva få lite av hennes självkänsla. Gravida som ogravida.

Nä nu ska jag lägga mig raklång i soffan och försöka slappna av så gott det går.
Ps. Har nyss tryckt i mig 1.5 liter jordgubbar. Nu är det sommar! Mums.


Måndag

Måndagar är en fantastik dag i små ettåringasr liv. I alla fall här i byn. Det är den dagen som sopbilen kommer förbi och tömmer alla soptunnor. Att då få stå vid fönsret andäktigt och titta på är spännande tycker de små liven. Vi hörde ljudet av sopbilen från sovrummet där Nils tagit en liten tuppis och egentligen ville han ligga kvar och mysa men ljudet av sopbilen satte fart i lillkroppen. Han sprang till fönstret i köket.


Annars har det ätligen varit lite sommar denna helgen. Man får lite hopp om livet. Vi har spenderat den i Vitå och och söndagen har vi firat mig med ännu mera sol och sen besök mormor och några vänner.


Silikon och Nervgift.

Jag har nu suttit i en timme och försökt knåpa ihop ett inlägg angående skönhetsoperationer och kroppsideal. Men jag blandar ihop alla ord och tjorvar till alla meningar så att jag tappar bort mig själv. Det är inte ordning i mitt huvud just nu så jag tar helt enkelt och skjuter upp det inlägget till sen.


Just nu känner jag mig så irriterad, vet inte vad det är. Jag är arg på mina fingrar som slinter på tangenterna, jag är arg på min lugg som ramlar in i mina ögon. Jag blir galen på alla små ljud, som när det knäpper i väggarna,i någons fotled eller fåglarna där ute. Är jag trött, hormonell eller galen? Eller kanske stressad? Är det någon annan än jag som kan känna så här ibland? Tror förresten att det är denna irritation som förmörkar min hjärna så att jag inte får ihop ett vettigt inlägg.


I helgen har vi i alla fall äntligen fått fixat lite i vårat uterum...känns jättebra. Ett steg i rätt riktning för att få huset i ordning inför en liten killes ankomst. Nu ska jag nog ta en timme av tystnad.

Hemmagym är fantastiskt.

Det är fantastiskt att kunna träna hemma. Och att dessutom ha tillgång till all den senaste tekniken gör det ännu bättre. Igår tog jag en powerwalk och samtidigt såg jag på skönhetsfällan på svt play på vår iPad. Har alltid önskat mig en tv i garaget men detta är ännu bättre. Tänk på det johanna när du ska börja crossa.


Det där med hormoner..

Det är helt sjukt, som ett brev på posten kommer den där längtan efter att få boa och göra i ordning inför den lilla bebbens ankomst. Ett ikea-besök är inplanerat och just nu sitter jag och googlar kring mat och bak. Tänker på vad vi ska baka och laga för maträtter som vi kan fylla frysen med inför de första veckorna då vi bara vill mysa och ta det lugnt med familjen. Har även flera projekt som jag ska ta mig an med symaskinen. Som vanligt så ser jag fram emot att få börja med alla mina projekt, det bara kliar i händerna, men samtidigt är jag så bra på att stressa upp mig för att hinna med allt jag vill. Måste gå och skriva en lista så att jag kan slappna av.

Nä nu blir det en powerwalk i garaget.

Mot spanien

Vi hade tur att ha ett ledigt säte mellan oss så Nils kan sitta och leka med sin bil.

Detta var på väg upp på bloggen när vi satt på planet. Men wifin på planet var kasst.


På väg

Nu lyfter vi snart. Nils tänker nog köra dit.


Resa med barn.

Nu är det snart dags. Ska bara sova några timmar först. Väntar bara på att nagellacket ska torka sen ska jag stresssova för att stiga upp i ottan. Spelar ingen roll hur många timmar jag sover kommer ändå vara värdelös sömn, så blir det alltid när jag ska iväg tidigt på morgonen. Kroppen är på helspänn för att jag inte ska försova mig och för att jag som i detta fall inte ska ha glömt att packa något.

Jag är inte flygrädd. Eller vet inte hur jag ska defeniera det. Jag har stor respekt för att flyga och tycke rinte om att inte ha kontrollen. Har inga problem med att vara passagerare i bilen (ok, ibland med vissa chaufförer) men inte som regel. Känner trots att jag är passagerare att jag har någon sorts kontroll. Jag ser vägen och jag vet (tror) att jag kan kasta mig i knät på chauffören och ta över ratt och gaspedal om jag behöver.

Nå men denna resa känns lite speciell. Har plötligt börja oroa mig i förväg för själva flygningen. Haft katastrofdrömmar och katastroftänk. Vad gör jag om vi störtar i havet. Hur räddar jag Nils. Tror det är min mammaroll som gjort att jag har dessa tankar. Vi har ju ansvar för en annan person också och han har inte sagt att han önskar att åka iväg. Vi tvingar ju i princip iväg honom även om han inte är motvillig. Direkt efter att vi bokat resan fick jag en klump i magen och hade lust att be jonny avboka, men i och med att vi reser med ett annat par höll jag emot och vågade inte ens yppa mina känslor. Tänkte att de skulle dumförklara mig.

Det ska blir superhärligt att få träffa fru solsken på söndag och herr värme. Går knappt att föreställa sig.
Nä nu blir det sängen någon timme. Hej på ett tag!!

Resultat

Blev lite bröd att fylla frysen med....blir bra det när vi kommer hem efter semestertrippen. =) Limpan blev supergod. Och småkakorna som syns är vetekakor. Och de var fantastiska. Trots att det är vitt bröd, vilket jag försöker undvika, men när man själv bakat känns det nyttigare =)