Julafton
Åååh. Alldeles för fort går det. Julafton. Först är det massa förberedelser och jag fick självklart klädpanik. Bara för att träffa familjen, men ändå, inget passade tyckte inget satt bra. Till slut tog jag ett beslut och vi åkte till platsen för julfirandet. Till min bror. Först är det som alltid kaotiskt. Mycket förväntningar i luften och barnen är uppspelta. De vuxna är hungriga och stressen sitter fortfarande kvar i kroppen. Till en början känner jag mig alltid lite avig. Var är glädjen. Men så börjar man duka fram och man tar en glögg i väntan. Till slut sitter alla till bords och alla slappnar av och det börjar skrattas. Sen är det bara en härlig uppsluppen kväll. På julen kan jag bli sentimental och bara sitta och titta och njuta av att se hela familjen samlad. Som om jag vore familjens skapare. Men jag är väl en familjetjej helt enkelt. Hipps vipps är det sent. Tomten har gått hem... Presenter är öppnade, spelen är spelade och skämten dragna. Varför samlades vi inte sju på morgonen tänker jag då. En gång om året och det går så fort, så fort. Fy jag längtar redan. Nå imorgon ska vi fira juldagen och det är inte fy skam.
Nils blev skräckslagen för tomten. Som vi hade trott. Men det var ändå rätt kul med presentsnöre. Åh vad jag älskar denna helgen. Godnatt alla fina.
Nattuggla still going strong
Ja det är som vanligt. Har varit hur trött som helst idag och längtat efter den stund när jag får lägga ner huvudet på kudden igen. När jag sen äntligen gjort det kan jag inte somna. Känner mig pigg. Ögonen är klarvakna. Gick till slut upp för att försöka göra mig trötta till mig genom att googla. Ingen ide att vrida och vända på mig i en timme till. Synd bara att man snart ska upp. Nå imorgon får jag vara trött, då kanske jag kan somna på kvällen.
Över till annat.
Jag som har så många läsare. ;) Kan ni inte säga vad det är det viktigaste på ett julbord? Måste komma på vad jag ska bidra med till årets julbord.
Hemma
Så har man varit på Gala. Istället för Nobelfest valde vi att gå på Gala. Istället för en röd matta var det en blå matta, färgen på tidningen. Började med Champange-mingel och fotografering. Är inte vidare bra på det där att mingla och småprata. Speciellt inte när man inte känner så många där. Vad ska man egentligen säga till en ny bekantskap när man har i genomsnitt 2-3 minuter på sig. Det är som så att speed-dejta fast i detta fall ska man inte bli för personlig. Prata om snöovädret ute?? Men jag tycker vi klarade oss bra, när vi kände att vi gjort det vi kunde så tänkte vi smita in på toaletten en stund men i samma veva kom det en högtalarröst som sa att vi skulle gå vidare. Så vi klarade ju av att mingla precis den avsatta tiden! Efter det var det prisutdelning och dansunderhållning vilket var väldigt bra. Gillar att se på dans när det är live. Imponerande att man kan lära sig så många steg och att komma ihåg dem. Hade aldrig jag klarat.
Sen var det äntligen dags att äta, vi var ju redan hungriga när vi kom så maten kom i rättan tid. Vi åt trerätters under fem timmar varvat med lite tal. Gott var det så in i norden. Mumsigt med ren. Var blodigt stekt men så mört och gott att jag inte brydde mig. Inte dåligt kockat med tanke på att det var så många gäster. Kan ju lätt bli lite blasé då.
.
Som de småbarnsföräldrar vi är gick vi hem tidigt. Nog sent ändå om ni frågar mig. Så skönt att få sova ut imorgon och få en morgon för oss själva. Vill inte missa den chansen genom att vara trötta och sova för länge.
.
Undra om jag eller prinsessan Victoria hade trevligast ikväll. Måste googla vidare nu och se om hon var lika fin som mig ikväll..haha
Gala-tajm
Så var det dax. Sitter och väntar på skjutsen. Det blev röda läppar och utsläppt hår. Fick en sistaminuten tid hos min privata frisör mamma igår, så det räddade kalaset. Är fortfarande inte riktigt bekväm med röda läppar men nu är det bara att köra. Intala sig att man är skitsnygg och hålla huvudet högt, då blir det säkert bra.
.
En annan sak. Nu är Nils hos mormor. Han har varit där sen i förmiddags. Det känns konstigt. Tomt i huset. Alla hans leksaker ligger här och ingen rör dem. Ingen som livar upp huset.
Han har det säkert jättebra och jag är säker på att det kommer gå bra. Är egentligen inte orolig, är bara det att det känns lite skumt. Har lovat mamma att inte hålla på att höra av mig utan hon hör av sig om det är något, och det kommer hon endast göra om det skulle vara något riktigt allvarligt. Hoppas bara han kan sova... Äsch det kommer han göra. Nu ska vi försöka njuta av att endast vara vi två ikväll.
.
Längtar efter maten, är hungrig...
Smink och HårPanik
Ja nu är klockan allt för mycket igen, var absolut inte meningen idag. Hade tänkt komma i säng i bra tid för att slippa ha mörka ringar under ögonen. Men vad göra när jag börjar panika inför lördagen. Ska på Galafest då kuriren firar 150år. Klänning och skor har jag.
Problemet är mitt hår och smink. Brukar aldrig ha något större problem med hår då jag mestadels kör på säkra kort, men till klänningen jag ska ha funkar inte vad som helst. Är egentligen i behov av ett klipp, men det kommer inte hinnas med.
Frågan är alltså; uppsatt, lockigt eller platt. Jag blir GALEN. Jag är så ambivalent. Testade olika frisyrer idag och lät min sambo fota mig. Inget foto blev bra. Om det beror på håret eller om jag är obekväm framför kameran är svårt att avgöra.
Sen till nästa problem. Jag har tänkt ha röda läppar. Vilken i teorin skulle passa jättebra till klänningen och göra sig bra på en gala. Problemet är bara att jag inte brukar ha läppstift och känner mig som en clown med det på. Mina redan små läppar blir dessutom minimala med färg på. Har haft det på flera kvällar nu för att försöka vänja mig, för jag vill inte fega ur. Det skulle kännas som platt fall. Hela looken som jag tänkt ut blir bara blaha, som kaffe med mjölk fast utan kaffe. Ingen sting liksom. Så jag har inget val. Fast det är svårt att vänja sig. Ser bra ut på nära håll men längre ifrån...nej nej.
Jag är egentligen en tjej som går på fest med sotade ögon, då känner jag mig bekväm och festlig. Nu eftersom jag har röda läppar, måste jag ha diskret ögonmake. Börjar bli orolig att jag tagit mig vatten över huvudet.
.
Av alla bilder tagna idag, blev denna bäst. Kanske får gå med armarna över huvudet hela kvällen på lördag. Undra om det skulle funka?
.
Fick nyss veta att alla gäster ska fotas. Gissa om min ångest ökar. Det skulle kunna vara ok att gå på fest och känna sig halvnöjd. Då det ändå är lite dov belysning. Menar klänningen är ju fin i alla fall och ingen ser om en lock ligger lite fel. Men att bli dokumenterad med strålkastaren i ansiktet. Då måste alla slingor ligga perfekt och sminket på plats. Och viktigast av allt, man måste känna sig bekväm. För man blir aldrig snygg på kort om man inte känner sig bekväm. Kanske ska sova i läppstiftet så att jag vänjer mig.
Leksaker
Nä nu ska det blir ändring på mig och det med besked. Jag är dock rätt noga och duktig på att ge Nils träleksaker, men någon plastleksak har slunkit in, dock begagnat så något annat stackars barn har fått ta det värsta. Här ska inte inhandlas plastleksaker utan att de är godkända och med minimalt kemikalier. Vill inte förgifta min avkomma. Ska försöka se över vårat hem, naturmaterial it is. Blev just påmind om filmen Underkastelsen. Varför glömmer man så lätt och avdramatiserar det som man glömt?
Massage
Äntligen tog vi oss i kragen, löste in våra presentkort och gav ryggen en välförtjänt massage. Att titta ner i en soppåse och höra butikens stök var sådär, men genom att blunda och bli knådad på ryggen gick det att förbise. Så skönt!. Men shit vad vimmelkantig jag var efteråt. Tur att jag inte hade bilen som det var tänkt. Jag var inte riktigt med i matchen. Det snurrade, flimrade och värkte till och med lite i ryggen. Tog mig ändå in på en affär och köpta lite barnkläder men hörde inte vad kassörskan sa. Väl hemma somnade jag på soffan i en konstig dvala. Det var/är en konstig upplevelse har aldrig varit med om att en massage kan ge det. Kan väl vara som en vän sa, att det beror på att jag bar på många spänningar. Nu känner jag mig någorlunda som vanligt igen. Efter en halv dag. Spännande att träna imorgon om man känner sig mer ledig i kroppen.
Nu är det dax för vår nya favoritserie.
Han går!
Igår tog Nils sina första steg. Känns som att ordet stapplande skulle passa in i den meningen, men inte i detta sammanhanget. De var små försiktiga men kändes väldigt stabila. Han gick med eftertänksamhet. Tog sju steg och sen satte han sig på rumpan och såg alldeles chockad ut. Sen gick han sju steg till, satte sig ner chockad och sen gick han och la sig. Idag har han inte gått något mer så vi får se när han vågar sig ut i stråket igen. .. .. Man blir lite stolt när man ser honom våga sig iväg utan livlinor och glad, men sen kommer mina dumma mammatankar. Jag såg framför mig hur han blir alldeles stor och självständig. inte vill ha mamma och pappas råd eller kramar längre. Artonåringen som ger sig ut i världen. Samtidigt är det ju det man vill. Vill se hur en människa utvecklas och till slut med vårat stöd vågar släppa hemmet och ge sig ut på egna äventyr och skapa ett eget liv. Tur att det är arton år kvar, för jag är då inte redo än att sluta kramas. Om någon läser detta och oroas för att jag kommer bli en hysterisk mamma som håller tillbaka mitt barn från att utvecklas kan ni lugna er, inte min plan alls. Bara mammahjärtat som får sina ryck ibland. Ska bli så oerhört spännande att se vårat lilla hjärta utvecklas vidare. Spänd på när det åttonde steget kommer...
