Julafton
Åååh. Alldeles för fort går det. Julafton. Först är det massa förberedelser och jag fick självklart klädpanik. Bara för att träffa familjen, men ändå, inget passade tyckte inget satt bra. Till slut tog jag ett beslut och vi åkte till platsen för julfirandet. Till min bror. Först är det som alltid kaotiskt. Mycket förväntningar i luften och barnen är uppspelta. De vuxna är hungriga och stressen sitter fortfarande kvar i kroppen. Till en början känner jag mig alltid lite avig. Var är glädjen. Men så börjar man duka fram och man tar en glögg i väntan. Till slut sitter alla till bords och alla slappnar av och det börjar skrattas. Sen är det bara en härlig uppsluppen kväll. På julen kan jag bli sentimental och bara sitta och titta och njuta av att se hela familjen samlad. Som om jag vore familjens skapare. Men jag är väl en familjetjej helt enkelt. Hipps vipps är det sent. Tomten har gått hem... Presenter är öppnade, spelen är spelade och skämten dragna. Varför samlades vi inte sju på morgonen tänker jag då. En gång om året och det går så fort, så fort. Fy jag längtar redan. Nå imorgon ska vi fira juldagen och det är inte fy skam.
Nils blev skräckslagen för tomten. Som vi hade trott. Men det var ändå rätt kul med presentsnöre. Åh vad jag älskar denna helgen. Godnatt alla fina.
