ElinVictoria

Vad har det gått och blivit av mig? Var nyss på Coop och handlade till middagen. Klädd i friluftskläder vilket är helt ok. Osminkad vilket jag brukar vara ibland så egentligen inget konstigt med det. Det konstiga var att jag hade super "bad hair day" oxå och när jag är osminkad brukar jag alltid ta på mig en mössa eller på sommaren gömma mig bakom solglasögon. Jag brukar aldrig som jag gjorde idag, sätta håret i en tofs och med hårtester lite här och där och osminkad blek fejja gå in på coop och handla. När jag gick där på coop upprepades en tanke som ett mantra: inte prata med mig, inte prata med mig. Som tur var träffade jag ingen jag kände och jag smet snabbt därifrån. Handlade på en kvart, och så snabb brukar jag aldrig vara. Vad var det som skedde egentligen? Jag som knappt kan gå osminkad till mina bästa vänner? Många skulle nog se det som ett sundhetstecken, men nej vet ni vad. För mig är detta inte sunt. Det är lathet. Det kommer Aldrig ske igen...Åtminstonde kommer Mössan sitta på nästa gång. Då kan man se lite så där fräscht frilufts i alla fall...

Nu blir det tacos och Melodifestivalen och för att motarbeta den där latheten ska jag städa undan efter Nils nu!

Då har jag gjort mina tre nätter. Jag överlevde. Ännu viktigare, mina patienter överlevde. Det var faktiskt ganska kul att jobba. Att vara tillbaka på sjukhuset. Och jag kände mig inte så lost som jag hade trott utan kunskaperna fanns kvar. Det var ändå tur att vi hade en lugn helg, för jag var inte riktigt lika effektiv som jag kan vara. Benen gick i slowmotion kändes det som trots att jag ville småspringa. En sak hade jag inte räknat med, jag var så ofantligt trött. Efter en natt kunde jag sova hur länge som helst och jag är fortfarande trött. Om det beror på mörkret eller för att hjärnan fått arbete det vet jag inte. Men det skrämmer mig att jag var så trött, hur ska det bli i sommar när jag ska jobba natt...