ElinVictoria

Många felstavningar, jag vet. Men går inte att redigera med iphone. Sorry.

...i benen? Ja nått iaf. Skönt är det att starta morgonen med motion. Då kan man njuta än mer utav den flådiga hotellfrukosten. Känns till och med som om det ryms mer frukost i magen. Tänk om man hade haft ett gym hemma så att man kunde göra så varje morgon.

Stackars vårat lilla hjärtegryn här. Han får så dåliga rutiner. Sommar sent och får sen inte vakna när han själv vill utan vi tvingar upp honom till frukosten. Han ligger och vrider sig som värsta tonåringen. Dock har han bättre humör.

Igår åt vi middag på en italiensk restaurang i gamla stan. Väggarna var fylldaav bilder på kändisar som varit där och ätit. Mestadels bilder på Måns Zelmerlöv och Joe Labero dock. De förekom på flera bilder.

Nå maten var super men restaurangen var allt annat än barnvänlig. De trodde Nils skulle slå sönder tallrikarna och de såg måttligt förtjusta ut över att vi hade en vagn.
I dessa lägen har man två val. Antingen tjurar man ihop. Kräver sin rätt som kund och låter dem sucka ocv stöna bäst de vill fast man haf lustatt ge dem en höger. Eller så kan man så går man sonika där ifrån med en högljudd suck. Jag är en olovsson. Jag tjurar ihop. Jag ska allt äta där jag vill. Ingen bestämmer över mig :p. Eller jag är inte riktigt så hård men lite av mkn far finns det i mig i alla fall. Jonny är oxå en tjurskalle. Hehe. Men vi stannade inte mer än nödvändigt. Så kul var det inte att vara på en suckig restaurang.

Nu ska jag strax sova. Nils sussar tungt bredvid mig efter en lång dag. Fylld av en tredjedels bilkörning, en tredjedels ätning och en tredjedel slötid på hotellet. Eller slö och och slö. Avslutade dagen med ett träningspass på hotellets gym. Skönt efter så många timmar sittandes. Tror det är bra för mina gravidben oxå. De har inte svullit men risken finns ju och blir ju inte bättre av stillasittande. Nils försökte gymma på mattan. Och sparka lite pilatesboll.

Han är så tapper våran grabb. Inget gnäll alls men ser ju att han är less på att sitta i bilen. Och blir överlycklig de få stunder vi pausat och sträckt på benen. Hade han varit äldre hade vi belönat honom på nått sätt men just nu är det ju svårt att förklara för honom vad det är som är så bra. Han får vår kärlek helt enkelt.

Kanske svårt att se men jag bifogar en bild på våra resväskor. Jag har den lilla och har både mina och nisses kläder. Träningsskor och platttång. Jonny är ensam med sin väska. Hm..

Bland det bästa med att vara förälder är kärleken man hyser för det lilla barnet. Eller egentligen finns det så mycket bra med föräldraskapet. Men kärleken är stor. Ett sätt att förklara, är på kvällen när Nils gått och lagt sig. Ibland är man helt slut den tiden och slänger sig i soffan och pustar efter en dag fylld av skratt, lek och gråt. Kanske tom gnäll. Det jag vill få fram är att man kanske känner en stor lättnad över att barnet äntligen somnat och man får lite egentid och lugn och ro. Men efter en timme (och det slår aldrig fel) börjar man smått sakna den lilla. Vi brukar gå in och titta på Nils när han sover och fyllas av ömhet. Glömt är allt som kändes tungt för en stund sen. Vi brukar alltid skämta om att vi kanske skulle väcka honom igen för att vi saknar hans sällskap. Och egentligen vill man verkligen väcka honom igen. Men förnuftet tar över tack och lov, och tur är väl det för Nils han behöver ju sin sömn.

Nå som rubriken skvallrar om så är vi just nu på väg neråt i landet. E4:an till stockholm. Hoppas det går bra för Nils och mina fötter. :)