Nä men är det sant...
...att det är 13 veckor kvar tills den lilla krabaten ska ut? Jopp det är det. Det trycker redan något förfärligt på lungor och alla inre organ på kvällarna, efter middagen. Och värre ska det alltså bli?! Hade glömt bort att det var så här. Hade för mig att det var de allra sista veckorna som jag tyckte det var jobbigt och som jag var tvungen att minska ner på middgasportionerna eftersom det annars blev nästan omöjligt att andas och sitta i soffa.
Men egentligen är jag så bortskämd. Det är ju ingenting mot vad andra gravida kvinnor får utstå. Skäms nästan över mig själv som klagar. Men vad göra. Detta är mitt liv och min vardag och eftersom jag inte kan jämföra med annat så känns detta jobbigt för mig.
Läste en annan blogg idag om en kvinna som nyss fött sitt andra barn. Hon la upp bilder på sig själv med den fortfarande plufsiga magen. Kallade sin nuvarnade mage för något i stil med "den goa mjuka mysmagen", samtidigt som hon saknade sin gravdimage. Jag blev så imponerad. Att man kan ha sådan avslappnad känsla för sin kropp i en värld som denna där en nyförlöst mamma helst ska dra på sig sina tajtaste jeans direkt.
Måste tilllägga att bilderna hon lagt upp på sig själv var jättevackra. Det strålade om henne. Den lilla magen som hon fortfarande hade kvar var tom vacker. Tänk vad självförtroende kan göra. Vi är nog många som skulle behöva få lite av hennes självkänsla. Gravida som ogravida.
Nä nu ska jag lägga mig raklång i soffan och försöka slappna av så gott det går.
Ps. Har nyss tryckt i mig 1.5 liter jordgubbar. Nu är det sommar! Mums.
