Silikon och Nervgift.

Jag har nu suttit i en timme och försökt knåpa ihop ett inlägg angående skönhetsoperationer och kroppsideal. Men jag blandar ihop alla ord och tjorvar till alla meningar så att jag tappar bort mig själv. Det är inte ordning i mitt huvud just nu så jag tar helt enkelt och skjuter upp det inlägget till sen.


Just nu känner jag mig så irriterad, vet inte vad det är. Jag är arg på mina fingrar som slinter på tangenterna, jag är arg på min lugg som ramlar in i mina ögon. Jag blir galen på alla små ljud, som när det knäpper i väggarna,i någons fotled eller fåglarna där ute. Är jag trött, hormonell eller galen? Eller kanske stressad? Är det någon annan än jag som kan känna så här ibland? Tror förresten att det är denna irritation som förmörkar min hjärna så att jag inte får ihop ett vettigt inlägg.


I helgen har vi i alla fall äntligen fått fixat lite i vårat uterum...känns jättebra. Ett steg i rätt riktning för att få huset i ordning inför en liten killes ankomst. Nu ska jag nog ta en timme av tystnad.

Ett-års födelsedag

Eller det var Nils födelsedag i förrgår, men det firades idag. Farfar och farmor och fastrar med familjer har varit här idag och fikat och busat med lilla Nils som blev uppspelt och lycklig av att få leka med sina storkusiner. Efteråt var han helt slut och hade kunnat gå och lägga sig sex men vi fick tvinga honom att vara upp en halvtimme till. Annars blir man väckt tidigt imorgon och det orkar inte mamma och pappa.

Idag känns det som att vi gått emot alla invanda beteenden som finns angående födelsedagskalas och små barn. Vi hade ett kalas utan tårta. Nils har inte fått något paket av oss och han fick inte smaka det lilla fikat vi hade utan fick hålla till godo med sina clementinbitar. Det är inte alla som förstår varför vi gör som vi gör och man får höra kommentarer som; stackars barn. Men jag kan intyga att han är väldigt glad och verkar lycklig trots det. Han vet inte vad fika är och han vet inte om att vissa tycker att sånt är gott. Så jag tror knappast han lider. Han tycker väldigt mycket om clementiner däremot, förutom idag då han inte verkade ha ro att äta alls. Han var för uppspelt. Han tycker väl att det är rätt kul med presentpapper men är inte så brydd i det som är inuti, så blir roligare att ge presenter kommande födelsedagar. Herregud, Lillkillen vår blir 1 år. Han må vara stor men är ändå så liiten. Sen fick han ju paket av kusinerna och får kanske något imorgon av sina andra kusiner.


Sen det här med fika. Jag gillar inte tårta, födelsedagar ger mig alltid prestationsångest och Jonny är inte den som bakar. Så denna gång gjorde vi äppelpaj, något vi båda gillar. Vi bjöd på kaffe och paj. Inte det första man tänker på när man tänker kalas kanske, men ack så skönt!! Detta kommer bli en ny tradition. No more krav på sju sorters kakor och stora bakverk som man kan riskera att misslyckas med. Menar inte att det är fel med mycket fika på kalas. Det är jättehärligt och gott. Men det har alltid gett mig ångest och nu tänker vi ta tag i denna ångest och inte ha massa krav på våra kalas. Vill vi bara ha en paj så gör vi bara det. Vill vi ha tårta och bullar gör vi det. Att ha tagit detta enkla, fåniga beslut gör att det känns som om en tegelsten föll från mina axlar. Förut kunde jag undvika att ha kalas för att slippa baka men nu kan jag återigen se fram emot att kalasa!! En dag, dock, när Nils är lite större och man har riktiga barnkalas ska han få en tårta att blåsa ut ljus på. Men den dagen den sorgen. Kanske kan anställa Johanna då =)

När man inte kan sova...

Vad gör man när man inte kan sova? Det är så lätt att säga till andra att bara slappna av, att inte tänka på att klockan ringer klockan sex (i vårt fall Vällingdags) att försöka vila, till slut infinner sig sömnen. Det funkar inte för mig. Jag stiger oftast upp och gör något så att jag kanske blir trött till slut.
Jag har ofta svårt att sova, jag är helt enkelt en nattmänniska. Hur mycket jag än önskar och försöker vara en morgonmänniska. Jag blir så kreativ fram på småtimmarna. Huvudet exploderar av tankar.
Hade jag bott själv en natt som denna. Utan sambo och barn. Då hade jag storstädat (för det behövs). Jag hade satt på en bra skiva på högsta ljudnivå sjungt med och städat som aldrig förr. Kanske min sambo hade kunnat gå med på det, då det ändå är söndag imorgon och han gärna också har det städat, men en liten bebis mår nog inte så bra utav det. Det är nog lika bra att jag inte bor själv. Menar, det är nog lika bra att jag försöker sova på nätterna så att jag inte är så trött på dagarna
Nu när jag sitter här i natten hittade jag denna blogg som jag startat, kanske dags att damma av den.
Det syns att jag var några år yngre när jag skrev de förra inläggen. Sjukt ändå, att man känner så. Menar, just precis nu tror i alla fall jag att jag är som jag alltid kommer vara förutom ännu klokare. Men säkert om jag läser detta om några år kommer jag tycka att shit vad ung och dum jag verkade.
Bra saker att göra när man inte kan sova:
Läsa en bok.
Googla
Städa
Baka

RSS 2.0