Less

Om jag var nöjd sist för att jag lekt en massa, har jag idag råångest över hur tråkig mamma jag kan vara. Har inte orkat något alls. Är så less, less, less....
Skyller på Graviditeten, känner att jag inte orkar något alls. Allt känns som ett maratonlopp, och inte ett roligt ett som den löpare jag är, utan det där maratonloppet som kommer som en överraskning efter att man redan sprungit slut på benen på ett löpband.


Jag var så less idag och arg och besviken på mig själv att jag gnatade till mig lite egentid. Och iväg for mina grabbar. Jag har spelat spel på telefon, bastat, tagit ett fotbad och ansiktsmask. Druckit saft och nu vet jag inte vad jag ska göra mer. Vill nog att de ska komma hem nu. Det var inte så spännande att vara själv. Jag är ändå fortfarande trött och det är väl det som egentligen är haken.


Jag vill egentligen inte klaga, känns som att jag riskerar min lycka om jag klagar för mycket. Men jag vill att den lilla Bebisen ska veta att den är välkommen nu. Hör du det?? Du är välkommen, vi längtar och har färdigställt här i hemmet åt dig!

Du är välkommen nu Bebis!!!!

Nå hur som helst så sitter jag och tittar på styleroom.se för att hitta lite inspiration till barnrummet. Shit säger jag bara, vad alla är duktiga. Jag vet inte om det är så bra för mig att titta på sånt just nu. Jag har dock bestämt mig, jag ska sluta ställa för höga krav på mig själv, så barnrummet får allt ta den tid det tar.


Nu börjar snart ett av mina favvopogram. Ensam mamma söker...


Leka med bilar...

Idag är jag nästan stolt över mig själv. Jag har lekt med Nils på alla möjliga sätt, vilket jag annars är rätt kass på. Vi började dagen med att leka med en kompis i en lekpark, sen åkte vi hem för att äta lunch. Efter lunchen tog vi en liten vila och när vi steg upp ritade vi och efter det, hör och häpna; Gick vi in i Nils rum och byggde ett garage av hans lego som vi sen körde in och ut bilarna i. Det må jag säga det är stort av mig att leka med bilarna. Jag brukar skämmas för mig själv över hur dålig jag är på att leka med Nils och hans leksaker. Men nu tog jag tag i mig själv och gjorde det. Gissa om min lilla son var nöjd...

Annars så finns inte så mycket att förtälja. Jag börjar bli ruskigt less på att vara tjock på kvällarna. Längtar såå efter att få äta en god middag utan att vilja spy efteråt. Okej övermätt kan man lätt bli ändå men nu trycker det inte bara från maten utan även av en bebbefot som kommer här och där och sparkar så att man mår illa av mättnad. Sen alla dessa sammandragningar gör det inte bättre. Stackars liten bebis i magen, ständigt bli knådad där inne i magen. Och stackars liten (stor) mamma som får sina inälvor knådade och buffade på hela tiden.

Längtar även sååå efter att få springa, att få löpträna i eljusspåret, att få springa efter Nils runt huset och leka OS och efter att orka springa upp och nerför alla kullarna som Nils gör. Jag känner mig som världens tråkigaste mamma. Annars mår jag mycket bättre nu när jag fått ett gymkort igen och igår hade jag ett eget spinningpass och fick svettas ordentligt. Det gjorde min dag kan jag säga!


En natt på hotellet.

Nu ska jag strax sova. Nils sussar tungt bredvid mig efter en lång dag. Fylld av en tredjedels bilkörning, en tredjedels ätning och en tredjedel slötid på hotellet. Eller slö och och slö. Avslutade dagen med ett träningspass på hotellets gym. Skönt efter så många timmar sittandes. Tror det är bra för mina gravidben oxå. De har inte svullit men risken finns ju och blir ju inte bättre av stillasittande. Nils försökte gymma på mattan. Och sparka lite pilatesboll.

Han är så tapper våran grabb. Inget gnäll alls men ser ju att han är less på att sitta i bilen. Och blir överlycklig de få stunder vi pausat och sträckt på benen. Hade han varit äldre hade vi belönat honom på nått sätt men just nu är det ju svårt att förklara för honom vad det är som är så bra. Han får vår kärlek helt enkelt.

Kanske svårt att se men jag bifogar en bild på våra resväskor. Jag har den lilla och har både mina och nisses kläder. Träningsskor och platttång. Jonny är ensam med sin väska. Hm..


Mot spanien

Vi hade tur att ha ett ledigt säte mellan oss så Nils kan sitta och leka med sin bil.

Detta var på väg upp på bloggen när vi satt på planet. Men wifin på planet var kasst.


Resa med barn.

Nu är det snart dags. Ska bara sova några timmar först. Väntar bara på att nagellacket ska torka sen ska jag stresssova för att stiga upp i ottan. Spelar ingen roll hur många timmar jag sover kommer ändå vara värdelös sömn, så blir det alltid när jag ska iväg tidigt på morgonen. Kroppen är på helspänn för att jag inte ska försova mig och för att jag som i detta fall inte ska ha glömt att packa något.

Jag är inte flygrädd. Eller vet inte hur jag ska defeniera det. Jag har stor respekt för att flyga och tycke rinte om att inte ha kontrollen. Har inga problem med att vara passagerare i bilen (ok, ibland med vissa chaufförer) men inte som regel. Känner trots att jag är passagerare att jag har någon sorts kontroll. Jag ser vägen och jag vet (tror) att jag kan kasta mig i knät på chauffören och ta över ratt och gaspedal om jag behöver.

Nå men denna resa känns lite speciell. Har plötligt börja oroa mig i förväg för själva flygningen. Haft katastrofdrömmar och katastroftänk. Vad gör jag om vi störtar i havet. Hur räddar jag Nils. Tror det är min mammaroll som gjort att jag har dessa tankar. Vi har ju ansvar för en annan person också och han har inte sagt att han önskar att åka iväg. Vi tvingar ju i princip iväg honom även om han inte är motvillig. Direkt efter att vi bokat resan fick jag en klump i magen och hade lust att be jonny avboka, men i och med att vi reser med ett annat par höll jag emot och vågade inte ens yppa mina känslor. Tänkte att de skulle dumförklara mig.

Det ska blir superhärligt att få träffa fru solsken på söndag och herr värme. Går knappt att föreställa sig.
Nä nu blir det sängen någon timme. Hej på ett tag!!

Resultat

Blev lite bröd att fylla frysen med....blir bra det när vi kommer hem efter semestertrippen. =) Limpan blev supergod. Och småkakorna som syns är vetekakor. Och de var fantastiska. Trots att det är vitt bröd, vilket jag försöker undvika, men när man själv bakat känns det nyttigare =)

Hejdå Påsken för denna gång.

Vilken härlig påsk det varit. Vi har spenderat den utomhus och grillat en massa, vilket är precis som jag vill ha det. Nils har fått springa sig slut på skaren. Snubblat på alla ojämnheter och försökt klättra upp på alla snökullar vilket inte är så lätt med hans små ben, men jag tror han har haft superkul. Igår påskdagen var jag till och med less på mina friluftskläder som jag annars tycker är så bekväma och använder så ofta jag får tillfälle. Men efter en korvgrillning på Bälingeberget med syrran hoppade vi in i bastun för att sen kunna ta på oss rena fräscha kläder. Det var sååå skönt att endast klä sig i ett lager kläder. Det är väl ett bra betyg för påskhelgen. I det avseendet att man fått vara ute så mycket att mna nästan blir lite less.





Nu startar det liv som jag längtat efter så länge. Att Nils blivit i den åldern att man kan vara ute tillsammans i naturen. Ok han hade kunnat få bl nått år äldre men nu blir det bara roligare och roligare. Och snart har vi två stycken som kommer springa runt i snön medan vi grillar korv. Känns så himla bra! Det jag vill säga är, att hur mysigt det än är att vara ute, grilla, fiska eller köra skoter så är det så grymt mycket roligare med barn som är uppspelta och glada.

Åh vad jag längtar...

Efter att få springa. Efter en het sommardag med en lätt sommarbris. Efter ljudet från mygg och getingar som fladdrar förbi. Efter perfekt torr bark i elljusspåret. Efter den pirriga känslan av att det kanske kan dyka upp en orm på banan, eller en björn. Efter doften av värme. Efter doften av varmt lingonris och tallbarr. Efter att få springa med lätta ben genom allt detta. Åh kan inte förstå hur jag ska klara ett halvår utan att löpträna. Än värre att klara en hel sommar utan få springa.
Jag känner mig ego. Att lyckan av att få en till underbar bebis blir skymd av känslan av att inte få springa. Livrädd att det kommer dröja efter förlossningen innan jag kan ta ett löpsteg igen...men det får jag inte tänka på. Jag försöker ta en dag i taget. Se det som en lång träningsvila. Turligt nog tänker jag bara på det korta stunder om dagen. Positivt är även att allt annat som har med en graviditet att göra känns obrytt i jämförelse med träningsförlusten.
Jag försöker fylla mitt träningshålrum med promenader och simning. Men kul är det inte. Lite glädjerus får jag när jag stiger upp ur poolen och känner att benen är matta och darriga. Att de fått arbeta, men det är långt ifrån tillfredsställelsen som ett löppass ger.

Nå nu ska jag bli glad igen. Ska bli härligt med Sommar!! Ska testa gåstavar, det ser jag fram emot.

Lite dålig uppdatering kanske....

Eller väldigt dålig kanske, men helt plötsligt går tiden hur fort som helst. Har jobbat lite extrapass och har då blivit extra trött och inte orkat mig på några utsvävningar annat än leka med nils och se på tv efter hans sängtid.

Vi har nyss suttit och knåpat ihop ett veckomatschema. Är faktiskt sjukt sugen på att laga mat och testa nya recept, bara det att när det väl är morgon och jag ska börja så hittar jag inte orken att ta tag i det. Nå någon morgon kommer energin vara där och då ska jag laga mat som bara den.

I veckan ska vi äta:
-pasta med salsicca
-torsk med potatis och citronkräm
-marinerad kyckling med bönor och tagliatelle.
-hemgjorda vilthamburgare med västerbottensost
-rostbiff med potatismos och kantarellsås

Det kanske verkar som en lyxvecka, men köttet är älg och finns i frysen och kycklingen har vi oxå hemma vilket gör veckans matsedel rätt billig i slutändan.

Vad har hänt?

Vad har det gått och blivit av mig? Var nyss på Coop och handlade till middagen. Klädd i friluftskläder vilket är helt ok. Osminkad vilket jag brukar vara ibland så egentligen inget konstigt med det. Det konstiga var att jag hade super "bad hair day" oxå och när jag är osminkad brukar jag alltid ta på mig en mössa eller på sommaren gömma mig bakom solglasögon. Jag brukar aldrig som jag gjorde idag, sätta håret i en tofs och med hårtester lite här och där och osminkad blek fejja gå in på coop och handla. När jag gick där på coop upprepades en tanke som ett mantra: inte prata med mig, inte prata med mig. Som tur var träffade jag ingen jag kände och jag smet snabbt därifrån. Handlade på en kvart, och så snabb brukar jag aldrig vara. Vad var det som skedde egentligen? Jag som knappt kan gå osminkad till mina bästa vänner? Många skulle nog se det som ett sundhetstecken, men nej vet ni vad. För mig är detta inte sunt. Det är lathet. Det kommer Aldrig ske igen...Åtminstonde kommer Mössan sitta på nästa gång. Då kan man se lite så där fräscht frilufts i alla fall...

Nu blir det tacos och Melodifestivalen och för att motarbeta den där latheten ska jag städa undan efter Nils nu!

Working woman.

Då har jag gjort mina tre nätter. Jag överlevde. Ännu viktigare, mina patienter överlevde. Det var faktiskt ganska kul att jobba. Att vara tillbaka på sjukhuset. Och jag kände mig inte så lost som jag hade trott utan kunskaperna fanns kvar. Det var ändå tur att vi hade en lugn helg, för jag var inte riktigt lika effektiv som jag kan vara. Benen gick i slowmotion kändes det som trots att jag ville småspringa. En sak hade jag inte räknat med, jag var så ofantligt trött. Efter en natt kunde jag sova hur länge som helst och jag är fortfarande trött. Om det beror på mörkret eller för att hjärnan fått arbete det vet jag inte. Men det skrämmer mig att jag var så trött, hur ska det bli i sommar när jag ska jobba natt...

Mitt paket


Träning och Samvete.

Å nu så har mitt löpband kommit!! Jipiee!!
Jag stod redo färdigsminkad och respektabel kl 0800 när lastbilen körde fram. Killen som lastade av var såklart ensam och mitt löpband väger 110kg. Eller mitt paket väger så mycket. Stackars kille. Har så dåligt samvete, fick honom att bära eller rättare sagt släpa in löpbandet i garaget. Jag bara öppnade garageportarna och sa att där ska det vara. Han slet nästan liggandes i snön och jag stod som en prinsessa med min lilla prins på armen. Hade ju såklart kunnat hämta matstolen och satt Nils i den för att sen bära med honom men allt går så fort.

Jag är så glad att det är inomhus men samtidigt har jag så dåligt samvete att han fick slita så för mig. För egentligen lyfter de aldrig in grejerna, det ingår inte i priset utan de lämnar bara av paketen så nära huset som möjligt... Stackars kille. Han kanske föll för mina långa ögonfransar. Och även om hans rygg gick av så gjorde han en person glad idag, eller hur? så ska jag tänka!

Nå nu är det hur som helst inte länge kvar till mitt lilla Gym är i ordning!!

Stora Beslut.

Jag har tagit ett stort beslut. Stort för mig i alla fall, litet för männskligheten, Jag ska avsluta mitt gymkort på mitt älskade favoritgym Helex. Har varit medlem sen jag fyllde 18, med undantag för ett kort break en sommar. Det känns redan tomt i mitt hjärta. Skulle ha gjort det idag men förmådde mig inte. Nästa gång, då..

Jag har även tagit ett till stort beslut, kanske större. Dessutom har jag gjort slag i saken med Jonnys hjälp. Jag har beställt ett löpband. Känns pirrigt och kul, brukar inte göra sådana stora inköp förutom resor men det är en helt annan sak. Jag tror alltid det är steg närmare lyxfällan, därför pratar jga mest men gör sällan slag i saken. Tack och lov för min Jonny. Utan honom hade jag aldrig bott i hus, Ägt en endaste bil för att inte tala om att byta bil, renoverat huset, köpt mina drömmöbler, köpt ett löpband osv. Jag är rätt tragisk egentligen när jag tänker efter. Tur att Jonny räddar mig från att hamna i det träsket. haha.

Nå hur som så känns dett helt rätt. Det kommer underlätta min träning något fantastiskt. Längtar tills det kommer och jag får inreda mitt lilla gym. Är verkligen superpepp på att träna just nu!!!


.Här är mitt Löpband: http://www.motionsexperten.se/lopband-master-t760-c-22_0_13.html

Spanien here we come!

Så har vi äntligen bokat oss en resa. Tack vare Jonny måste jag säga. Jag pratar mycket men är seg på att tag i saker speciellt när jag är lite snål. Åtta dagar i Spanien med två 16-månaders killar. Det ska bli så spännande! Men det är snälla grabbar och vi är avslappnade vuxna så vi kommer nog ha det hur bra som helst och kommer råda bot på det mesta. Jag tror det med barn ofta gäller att man själv är inställd på att det kommer gå bra och om barnet skulle bli gnällig eller liknande ska man strunta i att det sitter människor runt omkring. Gör man det blir man uppstressad och barnet mer stressad och avslutningevis springer man därifrån med andan i halsen och röd i fejjan. Lättare sagt än gjort men så ska jag försöka filosofera när Nils vill annat än oss. Eller vad tror ni?
Nå längtar så efter miljöombytet, med god mat i goda vänners sällskap!

Nu måste jag bara kolla sommarkläder...Yey!! Har äntligen en legitim orsak att titta på kläder!

Julafton

Åååh. Alldeles för fort går det. Julafton. Först är det massa förberedelser och jag fick självklart klädpanik. Bara för att träffa familjen, men ändå, inget passade tyckte inget satt bra. Till slut tog jag ett beslut och vi åkte till platsen för julfirandet. Till min bror. Först är det som alltid kaotiskt. Mycket förväntningar i luften och barnen är uppspelta. De vuxna är hungriga och stressen sitter fortfarande kvar i kroppen. Till en början känner jag mig alltid lite avig. Var är glädjen. Men så börjar man duka fram och man tar en glögg i väntan. Till slut sitter alla till bords och alla slappnar av och det börjar skrattas. Sen är det bara en härlig uppsluppen kväll. På julen kan jag bli sentimental och bara sitta och titta och njuta av att se hela familjen samlad. Som om jag vore familjens skapare. Men jag är väl en familjetjej helt enkelt. Hipps vipps är det sent. Tomten har gått hem... Presenter är öppnade, spelen är spelade och skämten dragna. Varför samlades vi inte sju på morgonen tänker jag då. En gång om året och det går så fort, så fort. Fy jag längtar redan. Nå imorgon ska vi fira juldagen och det är inte fy skam.

Nils blev skräckslagen för tomten. Som vi hade trott. Men det var ändå rätt kul med presentsnöre. Åh vad jag älskar denna helgen. Godnatt alla fina.


Nattuggla still going strong

Ja det är som vanligt. Har varit hur trött som helst idag och längtat efter den stund när jag får lägga ner huvudet på kudden igen. När jag sen äntligen gjort det kan jag inte somna. Känner mig pigg. Ögonen är klarvakna. Gick till slut upp för att försöka göra mig trötta till mig genom att googla. Ingen ide att vrida och vända på mig i en timme till. Synd bara att man snart ska upp. Nå imorgon får jag vara trött, då kanske jag kan somna på kvällen.

Över till annat.
Jag som har så många läsare. ;) Kan ni inte säga vad det är det viktigaste på ett julbord? Måste komma på vad jag ska bidra med till årets julbord.


Hemma

Så har man varit på Gala. Istället för Nobelfest valde vi att gå på Gala. Istället för en röd matta var det en blå matta, färgen på tidningen. Började med Champange-mingel och fotografering. Är inte vidare bra på det där att mingla och småprata. Speciellt inte när man inte känner så många där. Vad ska man egentligen säga till en ny bekantskap när man har i genomsnitt 2-3 minuter på sig. Det är som så att speed-dejta fast i detta fall ska man inte bli för personlig. Prata om snöovädret ute?? Men jag tycker vi klarade oss bra, när vi kände att vi gjort det vi kunde så tänkte vi smita in på toaletten en stund men i samma veva kom det en högtalarröst som sa att vi skulle gå vidare. Så vi klarade ju av att mingla precis den avsatta tiden! Efter det var det prisutdelning och dansunderhållning vilket var väldigt bra. Gillar att se på dans när det är live. Imponerande att man kan lära sig så många steg och att komma ihåg dem. Hade aldrig jag klarat.
Sen var det äntligen dags att äta, vi var ju redan hungriga när vi kom så maten kom i rättan tid. Vi åt trerätters under fem timmar varvat med lite tal. Gott var det så in i norden. Mumsigt med ren. Var blodigt stekt men så mört och gott att jag inte brydde mig. Inte dåligt kockat med tanke på att det var så många gäster. Kan ju lätt bli lite blasé då.
.
Som de småbarnsföräldrar vi är gick vi hem tidigt. Nog sent ändå om ni frågar mig. Så skönt att få sova ut imorgon och få en morgon för oss själva. Vill inte missa den chansen genom att vara trötta och sova för länge.
.
Undra om jag eller prinsessan Victoria hade trevligast ikväll. Måste googla vidare nu och se om hon var lika fin som mig ikväll..haha

Gala-tajm

Så var det dax. Sitter och väntar på skjutsen. Det blev röda läppar och utsläppt hår. Fick en sistaminuten tid hos min privata frisör mamma igår, så det räddade kalaset. Är fortfarande inte riktigt bekväm med röda läppar men nu är det bara att köra. Intala sig att man är skitsnygg och hålla huvudet högt, då blir det säkert bra.
.
En annan sak. Nu är Nils hos mormor. Han har varit där sen i förmiddags. Det känns konstigt. Tomt i huset. Alla hans leksaker ligger här och ingen rör dem. Ingen som livar upp huset.
Han har det säkert jättebra och jag är säker på att det kommer gå bra. Är egentligen inte orolig, är bara det att det känns lite skumt. Har lovat mamma att inte hålla på att höra av mig utan hon hör av sig om det är något, och det kommer hon endast göra om det skulle vara något riktigt allvarligt. Hoppas bara han kan sova... Äsch det kommer han göra. Nu ska vi försöka njuta av att endast vara vi två ikväll.
.
Längtar efter maten, är hungrig...

Smink och HårPanik

Ja nu är klockan allt för mycket igen, var absolut inte meningen idag. Hade tänkt komma i säng i bra tid för att slippa ha mörka ringar under ögonen. Men vad göra när jag börjar panika inför lördagen. Ska på Galafest då kuriren firar 150år. Klänning och skor har jag.
Problemet är mitt hår och smink. Brukar aldrig ha något större problem med hår då jag mestadels kör på säkra kort, men till klänningen jag ska ha funkar inte vad som helst. Är egentligen i behov av ett klipp, men det kommer inte hinnas med.
Frågan är alltså; uppsatt, lockigt eller platt. Jag blir GALEN. Jag är så ambivalent. Testade olika frisyrer idag och lät min sambo fota mig. Inget foto blev bra. Om det beror på håret eller om jag är obekväm framför kameran är svårt att avgöra.
Sen till nästa problem. Jag har tänkt ha röda läppar. Vilken i teorin skulle passa jättebra till klänningen och göra sig bra på en gala. Problemet är bara att jag inte brukar ha läppstift och känner mig som en clown med det på. Mina redan små läppar blir dessutom minimala med färg på. Har haft det på flera kvällar nu för att försöka vänja mig, för jag vill inte fega ur. Det skulle kännas som platt fall. Hela looken som jag tänkt ut blir bara blaha, som kaffe med mjölk fast utan kaffe. Ingen sting liksom. Så jag har inget val. Fast det är svårt att vänja sig. Ser bra ut på nära håll men längre ifrån...nej nej.
Jag är egentligen en tjej som går på fest med sotade ögon, då känner jag mig bekväm och festlig. Nu eftersom jag har röda läppar, måste jag ha diskret ögonmake. Börjar bli orolig att jag tagit mig vatten över huvudet.
.

Av alla bilder tagna idag, blev denna bäst. Kanske får gå med armarna över huvudet hela kvällen på lördag. Undra om det skulle funka?
.
Fick nyss veta att alla gäster ska fotas. Gissa om min ångest ökar. Det skulle kunna vara ok att gå på fest och känna sig halvnöjd. Då det ändå är lite dov belysning. Menar klänningen är ju fin i alla fall och ingen ser om en lock ligger lite fel. Men att bli dokumenterad med strålkastaren i ansiktet. Då måste alla slingor ligga perfekt och sminket på plats. Och viktigast av allt, man måste känna sig bekväm. För man blir aldrig snygg på kort om man inte känner sig bekväm. Kanske ska sova i läppstiftet så att jag vänjer mig.

Tidigare inlägg